Igår spann vi för sista gången på Bragegården. Jag känner verkligen att jag börjar få kläm på tekniken nu. Trampandet börjar flyta på av sig själv och jag kan lägga min energi på vad mina fingrar gör. Jag fick till och med ihop till ett litet nystan. Brokigt men unikt blev det. Jag är så otroligt stolt över mig själv som har tagit steget in i en, för mig, helt ny och underbar värld.
På lördagen åker jag en sväng till Jakobstad för att hämta upp lite kampinggrejor hos mor och far och samtidigt ska jag ta en titt på mommos gamla spinnrock. Önskar att jag skulle få dela denna handarbetsglädjen med henne, men jag kan glädja mig över att hon nog sitter och skrattar gott där uppe någonstans med ett handarbetsprojekt i högsta hugg. Tack mommo för handalaget som jag bland annat ärvt av dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar